Apichatpong Weerasethakul är 2000-talets intressantaste filmskapare! Denna Thailändare har gjort independentkortfilmer sen tidigt 90-tal och har utöver kortfilmerna även gjort fem långfilmer under 2000-talet. Jag fick upp ögonen för honom 2005 då jag köpte en mycket billig (men förvånansvärt kvalitativ) DVD på en Thailändsk webbbutik. Det var filmen Tropical Malady (Sud Pralad) som året innan hade förbryllat men imponerat Cannes-juryn med Quentin Tarantino i spetsen såpass mycket att den tilldelades Juryns Specialpris.
Jag kan inte påstå att jag hade någon bestämd åsikt om filmen direkt efter att jag sett den, men den liknade inget annat jag sett och den gnagde sig fast i mitt minne. Jag ville se mer av denna märkliga herre med det långa och krångliga namnet. Nästa film jag såg var Blissfully Yours (Sud sanaeha) som då precis hade släpptes på DVD av mitt favoritbolag Second Run. Här var jag mer beredd på vad som väntade och blev fantastiskt förtjust i filmen. Båda filmerna har en uppdelning i ”två halvor”, utspelar sig till största delen i djungeln och har fantastiskt spännande ljudläggning, men de är på många sätt ändå mycket olika. Skall jag rekomendera någon för en föstagångstittare måste det nog bli Blissfully Yours trots att jag personligen håller Tropical Malady (och framförallt Syndromes and a Century) högre. Detta för att jag tror att Blissfully Yours är enklare att ta till sig.
Har efter det sett även hans andra långfilmer. Den mycket märkliga svartvita semi-dokumentära debutlångfilmen Mysterious Object at Noon (Dokfa nai meuman), den ännu märkligare genre-filmen The Adventure of Iron Pussy (Hua jai tor ra nong) om en skönsjungande transvestit till lika hemlig agent samt hans senaste och i mina ögon bästa film Syndromes and a Century (Sang sattawat) en metafysisk sjukhuskommedi som jag såg för första gången på Göteborgs Filmfestival.
Syndromes and a Century kom 2006 så det har gått ett par år sen hans senaste långfilm nu, men han har släppt ett flertal kortfilmer, delar ur episodfilmer samt videokonst och installationer under tiden. Det kanske ambitiösaste av dessa är multi-platformsprojektet Primitive som består av ett gäng videoinstallationer, kortfilmerna A Letter to Uncle Boonmee och Phantoms of Nabua samt årets Cannes-tävlande långfilm Uncle Boonmee Who Can Recall His Past Lives.
Medan vi väntar på att denna film skall dyka upp kan jag med fördel rekommendera att ni tar er en titt på Animation Projects sida om Weerasethakul där ni kan läsa mer om Primitive projektet och även se de två kortfilmerna.