För 8 år sedan var Sage Francis definitivt en av mina favoritrappare. Jag fick upp ögonen för honom på Hultsfredsfestivalen 2001. Han var där en av bokningarna till den hiphop-eftermiddag som Fatmilk arrangerade i ett av (dans)tälten ner vid vattnet som vid den tiden hette E1 och E2 tror jag. Även Breakestra, DJ Vadim, Akrobatik och ett helt gäng svenska artister uppträdde där det året.
Sage hade visserligen släppt två (fantastiskt bra) tolvor med sin grupp Non-Prophets och vunnit freestyle-tävlingen Scribble Jam åren innan, men jag tror ändå att han var relativt okänd bland svenska hiphop-lyssnare. Efter den här spelningen öppnade han dock upp ögonen för mig och många andra. Han är helt oberäknelig, men en fantastisk underhållare när han kör live. Han uppträdde på Hultsfred endast uppbackad av en DAT-bandspelare. Efter spelningen gick han runt på festivalområdet och krängde hembrända CDs. Jag plockade upp samling med livelåtar han gjort tillsammans med sin live-grupp AOI (Art Official Inteligence) och den rullade många varv innan hans solodebutalbum Personal Journals (anticon., 2002) dök upp.
Efter första skivan turnerade han flitigt och släppte även ett par hembrända CDs i sin ”Sick of…”-serie innan 2003 och Non-Prophets (Sage Francis på rap & Joey Beats som producent) skiva Hope släpptes. Skivan är enligt mig den bästa skivan Sage Francis släppt och jag rankade den som 2000-talets nästa bästa skiva i Come Clean Radio i slutet av 2009.
Efter Hope har Sage släppt ytterligare tre skivor i eget namn, A Healty Distrust (Epitaph, 2005), Human The Death Dance (Epitaph, 2007) & Li(f)e (Anti, 2010). Human the Death Dance har jag knappt lyssnat på någonting, men A Healthy Distrust fick ett gäng spelningar när det bagav sig och den låten jag gillade där var den country-doftande Johnny Cash-hyllningen Jah Didn’t Kill Johnny. Jag blev därför lite extra nyfiken när jag hörde att det nya albumet Li(f)e var i liknande stil.
Har lyssnat igenom plattan ett par gånger nu och skulle nog vilja påstå att den är hans bästa soloskiva sen debuten. Jag gillar speciellt den andra singeln The Best of Times om producerats av den franske kompositören Yann Tiersen, mest känd för soundtracket till filmen Amélie från Montemarte.
Ni kan ladda ner The Best of Times och även se videon på Sage Francis hemsida.
När jag ändå tipsar om en sak att ladda ner kan jag ju passa på att tipsa om en till, som promotionmaterial satte Joey Beats ihop en mixtape-CD som skickades med pre-orders av Hope. Jag har den själv och älskar den. Riktigt bra mix av boom-bap från ’88-’93 med bl.a. KMD, Masta Ace, Brand Nubian, Leaders of the Newschool m.m. Går att tanka ner gratis på Joey Beats blogg.
Så vad menas med rubriken undrar ni kanske? Jo på Wikipedia hittade jag när jag skulle kolla upp lite fakta till detta blogginlägget följande information:
Prior to the last song during a set at The Glass House in Pomona, CA on June 9th, 2010, Francis announced an indefinite hiatus following the ”LI(F)E On The Road” Tour.
Så alla som inte har sett honom live eller är sugna på att se honom igen borde definitivt kolla in honom när han besöker Skandinavien i höst:
Sept 28th – Copenhagen, Scandinavia – Lille Vega (w/ B. Dolan)
Sept 29th – Lund, Scandinavia – Mejeriet (w/ B. Dolan)
Sept 30th – Oslo, Scandinavia – Living Room (w/ B. Dolan)
Oct 1st – Upsalla, Scandinavia – Ordsprak Festival (POETRY SHOW w/ B. Dolan)
Oct 2nd – Stockholm, Scandinavia – Södra Teatern (w/ B. Dolan)
